Show:

BRÖDERNA BROTHERS I MYSRÖRSBELYSNING

!!!!

Musikens hus, Göteborg.

Publik: Utsålt.

Bäst: Att överhuvudtaget få se Bröderna Brothers på scen igen.

Sämst: Nej, ingenting ikväll. Bara glädje.

Fråga: Får man längta ett år framåt i tiden för nästa show…?

Men… som jag har längtat. Ja, som vi har längtat. Publiken och (!) Bröderna Brothers. De kärleksfulla, underhållande, varmt humoristiska bröderna Alf (Robert W Ljung), Ralf (Per Umaerus) och Rolf (Sverker Stenbäcken) förstärkta av kusin Douglas (Stefan Sandberg), morbror Glenn (Michael Krönlein) samt nytillskottet, grannen Gordon (Henrik Pihlquist) – nyinflyttad från innergården.

Förra årets show blev ju inställd på grund av sjukdom med sorgligt kort varsel. Hälsan först, förstås. Men det var trist att missa en tradition av underhållning, som den som Bröderna Brothers hållit med noggrannhet kring jul sedan starten 1986. Det är jag övertygad om att både bandet och vi i publiken tyckte.

Desto större glädje med Bröderna Brothers väl på scen. Här fanns ett gäng kramgoa låtar urtrollade från Bröderna Brothers magiska hatt. ”Sanningens minut”, ”We är back – vi spelar mycket lägre nu”, ”Skitsnack” och ”Vi var gamla redan då”. Gammal och nytt i ett varmt famntag. Musik som är bedrägligt enkel pop, men med en fiffighet i både harmonik, texter och arrangemang. Ja, Bröderna Brother spänner över mer musik än pop. De kan med skicklighet sväva ut i funk, soul och rock med svindlande solon av framför allt kusin Douglas på saxofon eller elgitarr.

Det fullkomligt spritter om killarna på scen. Ingen tid ska spillas. Här ska varje minut utnyttjas. Så blir det också den här gången – ”Bröderna Brothers i mysrörsbelysning” – mer av en vitt spännande konsert då sketcherna har fått stå tillbaka. Inga Vardagsakrobater, ingen radioföljetong med kommissarie MacKenzie , inga Family Fives, the Others eller frikyrkliga the Betels. Men vi får hårdrockbandet thö (!) Alphabets bestående av 28 medlemmar, åtminstone Falköpingsbandets låtar som Bröderna Brothers hängivet – och skickligt – gör covers på.

Bröderna Brothers har precis varit på turné i Danmark där de har spelar var för sig på olika ställen i grannlandet. Broder Alf har utvecklat en grumlig danska, som fullkomligt spiller över, och broder Alf tar fram dragspelet för att stämma upp i fina ”Mig kun mig og en lille en”, som vid låtens slut kommer omfatta alla sex på scen.

I sin jakt på Vardagsakrobaterna, som har gått i idé i hemstaden Düsseldorf, blir det också framträdande i just där där en sketch – ”Es klinget” – faktiskt dubbas till tyska. Vi får en snabbspolning av en opera i 14 akter, ett triangeldrama som slutar lyckligt. Vi bjudes på ”Nu är det strul igen” av allestädes frånvarande Stig Westlin och wailningsskola med wailningsplikt – allt hämtat från sajten world wide wail.

Jo, de kan det där med att underhålla. De kan det där med att med en varm humor hålla en hård, kall och grym värld på avstånd för några timmar. Man bär med sig avslutningslåtarna ”Andra Lång” och ”Rumphugget” ut till spårvagnshållplatsen och hem. Stänger om sig och bevarar den där omfamnande känslan av innerlig och intelligent underhållning ett tag till. Tack.