Konsert:
OSSLER och PAPERWING
!!!!
Skeppet, Göteborg
Publik: Snudd på utsålt
Bäst: Glädjen att få höra ””Ett brus” i en koncentrerande, livfull helhet.
Sämst: Dåren i publiken som skyllde på sina språkliga tillkortakommande på allt annat än sig själv.
Fråga: Finns det någon annan som skildrar svenskt mörker bättre än Pelle Ossler…?
Det är ju inget nytt grepp det där att spela album från spår ett till spår ö. Det kan bli alldeles fantastiskt, men är också ett vågspel. Ett album har sin dynamik. På scen kanske inte beståndsdelarna faller lika väl ut.
Inför ”Ett brus” (2008) flydde Peller Ossler med mannar den trånga replokalen i Stockholm för anrika Hansa Tonstudio. Genom göteborgske ljudteknikerna och producent Michael Ilbert (han jobbar där sedan snart 20 år) fick de också tillgång till der Meistersaal, där bland annat David Bowie producerat klassisk musik. Salen är en utmaning akustiskt, så har man inte anlag för historisk respekt som kan skapa stora skälvan är ljudet en fiende att bemästra.
Pelle Ossler, med sin larmiga och expressiva gitarrstil, Conny Nimmersjö, men inte mindre expressivt gitarrspel, Christian Gabel, trummor, och Ulf ”Rockis” Ivarsson, med skarpt och dovt slipat basspel, hittade tonen. Ett klassisk svenskt album skapades ur landets mörker och melankoli.
När plattan nu blivit på vinyl efter 15 fångade Pelle Ossler upp detta för att fira lite extra med en smärre turné. Med på tåget fanns Ulf ”Rockis” Ivarsson, hans kombattant från en gång Thåströms band. ”Rockis” som få andra har en ton som gjord för denna dova postpunk och ett stabilt basspel som tryggar musiken. På trummor elegante Hux Nettermalm, som närmast har ett jazzigt förhållningssätt till trumspelet, vilket i sin tur skapar en fin dynamik i musiken. Micke Nilzéntar på keyboard, och Skeppets egen kyrkorgel (!), blir kittet som förenar Pelle Ossler, när han pendlar mellan försiktigt och kraftfullt.
”Ett brus” skapades under något slags föreställning av euroblues, vilket är en väldigt adekvat rubrik. Under denna samla Ossler den perfekta länken mellan Wilmer X och Thåström, adderar Kurt Weill med the Jesus and Mary Chain, Joy Division och Bob Hund.
Det här musik som sprakar, som utmanar, som vill och som inte väjer för mörkret, för allvaret. Ja, den är i kontrast till Pelle Osslers ödmjuka, närmast blyga gestalt som frontman. Men hans och bandets musik lever på sin egen kraft och på scen blir ”Ett brus” en stark upplevelse.
Ossler, spelning på Skeppet, Göteborg 24 november 2023, låtlista:
- Svinbesättningen
- Ner i säcken
- Ett slutet rum
- Borra hål
- Svartare än blå
- Elvis på institutionen
- Ett brus
- Lergraven
- Hela mitt liv
- En förlorad vals
- Tiden lider (extranummer)
- Sexbit (extranummer, cover på Gun Clubs ”Sexbeat”)
- Asterions hus
I början på september bjöd Paperwing, alias för Göteborgsmusikern och -kompositören Jenny Soovik, på en av mitt livs mest omtumlande musikupplevelser (läs om den här!). Hennes iscensättning av nya albumet ”String fling” var pur konst där låtarna förenades med kreationer, koreografi och identitetsskiftningar till de smarta arrangemangen som gavs från scen.
Nu blir det en mer avskalad konsert när hon tillsammans med musikerna Jonathan Albrektsson, syntar, och Viktor Reuter, bas, värmer upp för Ossler. Här har hon lämnat musiken från nya albumet hemma. Mer jordnära, men ändå vackert atmosfäriskt, skirt men lika starkt bjuder hon på musik från albumen ”Equilibrium” (2020) och ”Alone we walk the land” (2018) plus EP:n ”Prism” (2021).
Här är musiken elektronisk med hjärtlig, innerlig puls. Jenny Sooviks röst är omfångsrik och omfamnande.
Självklart kan Paperwing här inte utmana ”String fling”-föreställningen på Stora Teatern. Den var unik. Men Jenny Soovik med band visar att hon också klarar att skapa intresse med en mer renodlad konsert. Hon gör helt enkelt musik som tjusar även utanför Marie Antoinette-kreationerna.
Paperwing. spelning på Skeppet, Göteborg, 24 november 2023, låtlista:
- Release me
- Firewall
- Alive
- Oh, wallflower
- Clouds
- Himalya
- I see you
kaimartinblog 
2 kommentarer