Biomusik

Konsert

THE CINEMATIC ORCHESTRA spelar ”MAN WITH A MOVIE CAMERA”

!!!

Suggestivt och stereotypt. Brittiska Cinematic Orchestra jubileumsturnerar med albumet ”Man with a movie camera”. Foto: KAI MARTIN

Klub Studio, Kraków

Bäst: Den suggestiva inledningen.

Sämst: Den stereotypa fortsättningen.

Fråga: Vad i bestod egentligen kopplingen mellan stumfilmsklippen och musiken…?

”Man with a movie camera”, utgivet 2003, är ett slags samlingsalbum bestående av Londonbaserade Cinematic Orchestras då tidigare utgivna musik. Albumet har blivit soundtracket till den omfattande turné som nu görs i Europa. Detta stopp i Kraków följs av spelningar i England, Frankrike (Paris) och Portugal, där det sistnämnda landet speciellt har tagit emot bandet till sitt hjärta.

Det är konceptuell musik där konserten inleds med en skrivmaskin i centrum. En kamera följer texten som skrivs och som utgör ett slags manifest om hur konserten kommer att te sig. Musik från albumet, ja, men också i en lierad form med filmat material – både på plats och förproducerat – där mångt och mycket kommer ske improviserat.

Starten, med de fyra musikerna – med grundaren Jason Swinscoe vid sin maskinpark tillsammans med basist, keyboardist och batterist – är enormt suggestiv. Musik som inledningsvis och emellanåt minner om Weather Report, men också Esbjörn Svensson Trio. Trummisens flyhänthet utgår från jazzens fria groove. Den intensifierar musikens rätt repetitiva uttryck, låter den spricka upp och löpa fritt och lekfullt till kontrabasens mer formella rytmmarkeringar.

Jason Swinscoe styr musiken från sin pulpet med syntar som bjuder upp till stråkarrangemang, rytmförstärkning och förinspelat. Mot sig har han keyboardisten Nick Ramms insats, som även han spelar efter en mer jazzig struktur med instick av solon för att bryta ut monotonin.

Ja, det är en suggestiv inledning som tjusar. Men rätt snart hamnar både bandets koncept och musik i stereotypens fälla. De filmade inslagen harmoniserar inte med musikens driv. Låtarna frigör sig aldrig riktigt från varandra. Kontrabasisten Phil France utnyttjar inte instrumentets sväng och möjlighet till melodi, som hade kunnat levande göra musiken. Och, framför allt, hans spel gifter sig inte med Luke Flowers trumspel.Ja, det är till och med så att det bitvis låter ostämt, något som accentueras i bluesen ”Drunken tune”, som blir osedvanligt skev på ett sätt som inte originalet pekar ut.

Men samtidigt; det är speciellt att komma till Klub Studio i Kraków. Ett spelställe inhyst i bryggeriet Browar Górniczo-Hutniczy. Lokalen är som en uppdatering av Kåren i Göteborg, moderna, snyggare och bättre anpassad för musik. Dessutom med en läktare längst bak i lokalen, för de som mer stillasittande vill avnjutna det som sker på scen.

Det är också en upplevelse att bjudas in till Cinematic Orchestras musikaliska värld, som kanske skulle mått bättre av rikare arrangemang. Så som det är på albumet ”Man with a movie camera”.

Lämna en kommentar