Konsert:

PAPERWING

!!!!!

Stora Teatern, Göteborg

Publik: Fullt på parkett.

Bäst: Hela den svindlande, konstnärliga helheten.

Sämst: Att det tog slut.

Fråga: Hur fortsätter Paperwing alias Jenny Soovik efter den här konstnärliga fullträffen…?

Man kan nöja sig med ett albumsläpp. Känna att det här är gott nog. Stolt kanske addera ett gäng spelningar, en mindre turné. Kränga några plattor och t-shirtar. Visa upp sig. Så kan man släppa alla konstnärliga fördämningar och köra allt enligt konceptet mer är mer. Som Jenny Soovik gjort med sitt artistalias Paperwing och senaste (koncept-) albumet ”String fling” , som precis har kommit.

Det kan mycket väl vara Årets album. Jag är inte riktigt där än och vill dels ge musiken på skivan fler lyssningar, men också ge andra artister chansen att årets sista månader trumfa detta magnifika album.

I ett slags releasekonsert, som egentligen mer är en musikdramatisk föreställning, har hon inkluderat allt. Spänt bågen, vågat för att det inte funnits några andra alternativ. Hon har bjudit in modiga kreatörer till detta projekt att tillsammans både visualisera, konkretisera och sceniskt presentera ”String fling”.

Det är ett samarbete som är sömlöst, vackert och hängivet. Från Xenia Kriisins kostymer, Kim Engdahls peruk och mask till Liza Penkovas koreografi och den utsökta ljus- och ljuddesignen signerad Joakim Augustsson respektive Zimon Holmberg.

I centrum. Paperwing är förstås i centrum för allt, men inte utan sina musiker, dansare och det kreativa teamet. Foto: KAI MARTIN

I centrum för allt, förstås: Paperwing. ”String fling” är helt enkelt magnifik från start till mål. Så konsekvent genomförd där den utsökt arrangerade musiken, låtarna och sången fått sällskap koreografin, iscensättningen, kostym och skiften mellan Paperwings alter egon genom föreställningen.

Hon kommer in i rokoko med sin orkester – stråkkvartett på ena sidan, synt- och slagverkstrion på en andra – med musikerna klädda som vore det något slags burlesque. De fem dansarna agerar inledningsvis assister, klär av och på Paperwing, innan de förenas i dans för att förstärka musiken.

Det är utsökt. Det är häftigt. Det är berusande. Det handlar om svindlande 45 minuter, som är rikt och fullständigt hänförande.

Musiken i ”String fling” lever i en symbios mellan artmusic, electroniskt musik, pop, klassiskt och – kanske – en smula jazz. Det är eklektiskt, omfamnande, inkännande och mycket vackert.

Paperwing går från den manierade, rollen av den extravaganta med förväntningar till att kläs om till en svart, cool katt som skiftar till en beige gestalt med utstrålning. Vem är hon? Vem vill hon vara? Förmodligen alla efter humör. Det är ljus och mörker; tvekan och beslutsamhet.

Det här var musikdramatik som fullständigt tog andan ur mig. Jag blev rörd, känslosam och oändligt tacksam över att Jenny Soovik vill spränga alla ramar för denna sin föreställning med Paperwing.

Årets konsert? Definitivt.

Paperwing: ”String fling”, Stora Teatern 7 september 2023

Med: Jenny Soovik,sång, komposition och regi, Adrian Littwold, fiol, Annie Svedlund, fiol, Klara Angawa, viola, Gabriel Garcia, cello, Kim Nkoubou, syntar och sång, Jonathan Albrektson, syntar och sång, och Malin Almgren, trumpads och percussion samt sång.

Dansare: Linda Blomgren, Mio Delibaltas, Sandra Krantz, Agnes Stålhammar och Jeppe K Rasmussen.

Xenia Kriisin: Kostym.

Liza Penkova: koreografi.

Kim Engdahl: peruk och mask.

Joakim Augustsson: ljusdesign.

Zimon Holmberg: ljuddesign.