Show:

DIGGILOO

!!!

Skatås, Göteborg.

Publik: 10000.

Bäst: Att genomföra evenemanget med glatt humör…

Sämst: … för förutsättningarna på en lerig, regntung gräsmatta i bitvis regn var inte de bästa.

Fråga: Var verkligen Skatås som spelplats för ett evenemang någon bra idé egentligen…?

Man kan välja att avsluta sin karriärer på olika sätt. David Bowies alter ego Ziggy Stardust fick ett abrupt slut 3 jul 1973 när han på Hammersmith Odeon i London vid sista konserten på turnén inte bara berättade att det var slutet för hans glamrockfigur utan också på samarbetet med The Spiders From Mars. Bandet han spelat med de senaste åren.

Drygt 50 år senare tar en annan omfångsrik karriär slut – utan vidare jämförelser med just David Bowies roll. Anne-Lie Rydé överraskade emellertid turnésällskapet hon haft under ”Diggiloo”-turnén i sommar med att under sitt finalnummer ”Segla på ett moln” denna turnéns sista spelning också berätta att hon avslutar sin karriär.

Det blev förstås känslosamt. Både hon, publik och kamraterna på scen blev berörda. Men samtidigt sjöng hon den låt som Per Gessle gav henne för 40 år sedan och som blev hennes både genombrott, som soloartist, och hennes egen, med kraft och intensitet. Ja, som om det vore sista gången hon någonsin skulle sjunga den. Vilket det också blir.

Känslosam final. Anne-Lie Rydé avslutade sin karriär med finalen på ”Diggiloo”-turnén. Foto: TOMMY HOLL/STELLAPICTURES

Vi är jämngamla, så när som på två dagar, Anne-Lie Rydé och jag. Vi har delat scener tidigt i karriären, men hon har till hundra procent valt artisteriet på ett sätt som jag aldrig varit i närheten av. Det har gett konserter, album, tv-framträdanden, turnéer, musikaler, tv-serier… ja, till och med inhopp som journalist, som då hon för Månadsjournalen fick träffa legendaren Burt Bacharach. En sekvens som blir ett inslag i denna omgången av ”Diggiloo”, där den amerikanske låtskrivaren – som ju avled tidigare i år – hyllades i ett snyggt nummer som inleds med just Anne-Lie Rydé och ”Jag ser en man”.

”Diggiloo” firar 20 år och gör det på trygg, artistisk mark. Det är ett väl inarbetat koncept av det som Lasse Holm en gång startade. Artister mitt i karriären. Artister som precis slagit igen. Egna låtar blandas med väl funna covers. Komik blandas med allvar.

Det är en skicklig mix där alla omfamnas på scen samtidigt som artisterna är snabba att omfamna sin publik.

Här möter ”duvungarna” Nike Sellman (”Idol”-vinnare 2022), Maria Sur (”Melodifestivalen” 2023) och Liamoo (med i ”Diggiloo” förra året) de gamla rävarna Jessica Andersson (17 gången med ”Diggiloo”!) och Lisa Stadell (14 gången!). Äldst på scen är snart 67-åriga Anne-Lie Ryde, som också är debutant i ”Diggiloo”.

Med bredden på artisterna blir det också ett vitt spektrum av musik. Musikalgeniet Bruno Mitsogiannis har en röst som heter duga, har karisma och tar sin publik rätt upp och ned. Plötsligt får han den att skandera i den antifascistiska italienska partisansången ”Bella ciao” i en uppsluppen klezmerarrangerad version där han tjuvrusar ut i publiken.

Den galenskapen kontrasteras av John Lundviks ”When you tell the world you’re mine”, skriven för kronprinsessan Victorias och prins Daniels bröllop. Då med Björn Skifs och Agnes, nu med kompositören själv vid mikrofonen tillsammans med Jessica Andersson.

Full fart på finalen. ”Diggiloo” tog farväl för den här gången med ett på återseende. Foto: KAI MARTIN

Hanna Hedlund och Daniel Norberg agerar förtjänstfullt konferencierer, men är också högst inblandade som sångare och komiker med frisk humor på buskisnivå.

Andreas Lundstedt får vädra sin faiblesse för George Michael, men får också både artistkollegorna, band och publik på fötter med discosande Alcazar-nummer. Thomas Di Leva är behagfullt distanserad till sin flummiga filosofi, skämtar om den och bjuder på både publikfavoriter ur sin repertoar. Mest överraskande är hans klädval – kostym, jeans och först långt senare den karaktäristiska kaftanen. Hans version av just David Bowies ”Life on Mars?” är oerhört stilfull. Liamoo har utvecklats till inte bara en fantastisk sångare utan också en artist av rang. Så också med Nike Sellman och Maria Sur, som verkligen tar scenen i besittning.

Jessica Andersson och Lisa Stadell är både inlevelserika och trygga på scen. Anne-Lie Rydé får breda ut sig med stil och elegans i sina 60-talslåtar, som hon gjort till sina egna.

Bra underhållning gällande det mesta. Men spelplatsen…? Nja, där har Göteborg & co och Krall produktion något att fundera över. Med en publik som spänner mellan 8 och 80 år är lång väg till området inget att trakta efter. Bilköerna till p-platserna ringlade långa. Skyltar om vart man skulle ta sig saknades. Toaletterna? Ja, jag vet inte var de fanns. Mörkt och svårt att ta sig ut från området efter arrangemanget blev ju inte lättare av det tunga regn som föregick evenemanget. Många med permobiler och rollatorer fick problem.

Nej, bättre upp 2024. Men kom gärna tillbaka. Inte sedan 2018 har ”Diggiloo” varit i Göteborg.

”Diggiloo”, 26 augusti, finalspelning på turnén sommaren 2023, Skatås, Göteborg.

Artister: Daniel Norberg, Andreas Lundstedt, Anne-Lie Rydé, Bruno Mitsogiannis, Jessica Andersson, John Lundvik, Maria Sur, Hanna Hedlund, Nike Sellman, Liamoo, Thomas Di Leva och Lisa Stadell.

Bandet: Robin Svensson, kapellmästare, keyboard, dragspel och kör, Kristian Persson, trombon, Jimmy Källqvist, bas och kör, Marcus Liliequist, trummor, Filip Olandersson, trumpet, Viktor Sand, saxofon och flöjt, Jonas Öijvall, keyboard, Peter Zimny, saxofon och flöjt, Mathilda Fritzell, fiol, gitarr och kör, och Joacim Backman, gitarr och kör.

Regi och koreografi: Sandra Koffner.

Koreografi: Linda Hansson, Lisa Stadell och Zain Odelstål.

Manusarbete: Christoffer Bendixen,

LED-contentdesigner: Torbjörn Fernström.

Scenograf: Roland Söderberg.

Kostym: Magnus Flobecker.

Ljus och grafik: Palle Palmé.

Ljud: Thomas Malbeck.