Konsert:

TOMAS ANDERSSON WIJ

!!!!

Villa Belparc, Göteborg.

Publik: Sittande, nära nog fullsatt.

Bäst: Han är fenomenal på att knyta samma låtarna med sitt mellansnack.

Sämst: Möjligen kan han odla kommunikationen med publiken.

Fråga: Är han tillsammans med Pernilla Andersson bäst i genren som singer/songwriter på svenska…?

Han är nygift, 51-årige Tomas Andersson Wij. Har med sin ackompanjatör Andreas Hedén åkt land och rike. 800 mil, som från Göteborg till Los Angeles (hans ord, jag verifierar det inte) och jag hoppas att han även har hunnit med en bröllopsresa med sin fru sedan bröllopet i juni. För nu är han vid vägs ände. Spelningen på Villa Belparcs utomhusscen är hans – och även säsongens sista för spelstället – final på denna omfattande turné i sommar.

Han kan sitt Sverige. Med vemodsröst och melankoli skildrar Tomas Andersson Wij sitt land med betraktarens ögon. Han blundar inte för något. Han ser. Han pekar inte finger. Han beskriver. Oavsett om det är från uppväxten i Stockholms södra förorter eller barndomens somrar i Hälsingland, där mormor och morfar bodde.

Han landar i sitt då med samma självklarhet som sitt nu. Han är en mästare på det. Har kanske varit det redan sedan starten när han debuterade 1998 med albumet ”Ebenser”. Då då han levde med skräcken att bli betraktad som vissångare.

Jo, Tomas Andersson Wij är en berättare. Både i sina texter och i sitt mellansnack. Som få andra väver han samman sin konsert med minnen och hågkomster, öppnar för en större förståelse. Det blir privat med klädsam distans, men tillräckligt för att man som publik ska kunna att han ger oss ett förtroende. Låten till sina vänner istället för tal när han fyllde 50. ”Harry Houdini”, som vävs samman med berättelsen om den trassliga historia Tomas Andersson Wij hade med sin far, som avled i covid. Sången till sin hustru. Privat – och allmängiltigt. Berörande och starkt. Men också inte utan humor. Han vet hur att balansera mellan ljus och mörker.

På scen bjuder han från sina första låtar. På scen bjuder han också på musik som ännu inte är utgiven, som ”Still got the blues för Sverige”. En sorts pendang till genonbrottslåten ”Blues från Sverige” från 2003. Även ”Sommarsorgen” är ny. Låtar som med självarhet vävs in i en diger låtlista från hela karriären. För Tomas Andersson Wij bjuder friskt och generöst på sin musik denna finalen på turnén.Fina ”So long”, förstås. Ja, ”Blues från Sverige” med en anekdot som bonus. Ja, självklart ”När solen färgar juninatten”, Sven-Ingvars-hyllningen från ”Så mycket bättre”, som blivit han egen.

Andreas Hedén är en följsamt försiktig ackompanjatör med sitt keyboard. Skuggar liksom Tomas Andersson Wijs gitarrspel och sångaren själv använder sig av två mikrofoner, den ena när han spöklikt körar sig själv.

Nils Berg – Kålltorps stolthet – gästar. Blåsaren som för bara en vecka sedan tillsammans med Håkan Hellström stod inför 40000 på Way out West bara hundra meter från Villa Parc. Kommer in till ”Tommy och hans mamma”, klär de redan sparsmakade arrangemangen i en skir, rikare dräkt med sitt lätta, känsliga saxofon-, klarinett- och tvärflöjtspel. Följer med på den musikaliska färden genom resten av konserten. Det vackra blir än vackrare.

Tomas Andersson Wij må inte vara de många harmoniernas man, men han har en egen ton. Han är heller ingen mästare av refränger, skriver ändå låtar som berör och fastnar.

Jo, han kan det där med att skriva. Är i grunden journalist med en vidare längtan för ordens och musikens flykt från kammaren ut till folks hjärta. Han kan det där, Tomas Andersson Wij.

Tomas Andersson Wij, Villa Belparc, 19/8 2023. Låtlistan (från Tomas Andersson Wijs Instagramsida)