Teater:

ARKIVET

Under flera somrar har Teater Tofta förtjänstfullt presenterat eget relationsorienterat material signerat regissör Göran Parkrud. Pjäser med kraft odlade i Lars Norén-land. Förra sommaren blev det så just dennes ”Nattvarden”, som blev sommarteaterns utmaning. En dov klang i den bohuslänska sommaridyllen vid Tofta herrgård.

Nu, denna deras 14 säsong, sker ett skifte. Göran Parkruds ”Arkivet” sviker inte sitt intresse för relationer och förvecklingar. Men här är handlingen placerad i en kafkaartad miljö. Veronica (Susanna Helldén), Berit (Jill Ung) och Nils (Carl-Markus Wickström) jobbar på HSM – Historien, Samtiden och Framtiden. Ett företag som arkiverar drömmar och hågkomster. Trion återvänder från semestern. Tar på sig det långa röda band som på något vis fjättrar dem i vid respektive skrivbord. Kaffe kokas. Trevande samtal om den gångna sommaren förs. Orderingången av drömmar är låg. Chefen, får man reda på, är avliden. Men vem ska ta av över…?

I fonden alla dessa blå pärmar fyllda av texter som stämplas och arkiveras. Folks triviala drömmar – om vad som helst; ytligt, djupt, möjligt, omöjligt.

Var och en av de tre arkivarierna har plastmappar i olika färger, som efter arkivering slängs i en container. Blyertspennorna vässas i en automatisk pennvässare. De brandgula bordslamporna tänd i en samstämmig rörelse. Arbetstempot är lågt, samtalen mellan kollegorna trevande. Ändå utspinner sig både skvaller och intriger när rollernas karaktärer långsamt vässas under pjäsens gång; nykomlingen Veronica olycklig i sitt äktenskap; trotjänaren Berit vars man lämnat henne; Nils som är ensam, suktande och fylld av konspirationsteorier.

Kallprat och tomma fraser fyller replikerna så sakta för att mer väsentligt innehåll.

När så den fjärde personen – Gabriel (Martin Nick Alexandersson) – med uppdrag att hämta och lämna, ja då tar pjäsen en stillsam, ny vändning. Veronica blir förtjust och koketterande. Berit konstaterar krasst att han är snygg. Nils litar inte för en sekund på nykomlingen, som tagit över en tidigare förtrogens post.

Scenerna sker sömlöst inför öppenridå. Sensommar, förstår man, blir höst som blir jul. Det är enkel, men inte desto mindre skicklig teater. Den absurda komiken ligger hela tiden på lur och blommar emellanåt för fullt. Julfesten med Jill Ung som en elegant berusad Berit är strålande spel. Inte för mycket. Inte för lite. Det avgörande skedet under denna scen, när de tre släpper på förlåten. Så dumt. Så roligt. Och senare så dramatiskt.

Intrigerna skruvas, förstås, åt och första akten lämnar publiken med en rejäl cliffhanger. Gabriel har visat sig vara chefens son, som är den som nu tagit över och vill konstnadseffektivisera företaget enligt gängse plattityder.

Om man har lämnat Teater Toftas tidigare så drabbande produktioner med stormande, mörka himlar i själ och hjärta, blir det den här gången med lättare sinne. På något vis märks det också på ensemblen, som får leka sig igenom ett sprudlande, lustfyllt manus. Ja, en smula överspel emellanåt. Men en sinnrik produktion som bjuder på befriande skratt i den absurda värld som Göran Parkrud målat upp.

”Arkivet”, Teater Tofta, premiär 8 juli. Spelas till slutet av augusti. Denna föreställning sågs 19 juli.

Manus och regi: Göran Parkrud.

Scenografi och kostym: Ida-Lovisa Rudolfsson.

Ljus: Beate Persdotter Løken.

Medverkande: Susanna Helldén, Jill Ung, Carl-Markus Wickström och Martin Nick Alexandersson.