Buskis:

SKROT, HOPP OCH KÄRLEK

!!!!

Vallarna, Falkenberg.

Publik: Utsålt.

Bäst: Jämnt skägg mellan buttra Annika Anderssons och pilska Jeanette Capoccis rollfigurer.

Sämst: Manus kan tappa i tempo emellanåt.

Fråga: Går det att ha tråkigt på Vallarna…?

Vädret må vara nyckfullt i sommar. Men en sak är säker. På Vallarnas friluftsteater i Falkenberg vankas det varje år garanterat god underhållning juni, juli, augusti. I år gör man sin 27:e säsong med fars. Den tradition som Stefan & Krister med vänner cementerade och som lockat en publik till Falkenberg lika säkert som köpare till Ullared.

Tonen har i stort varit densamma. Lättsam underhållning framförd av en ensemble som vet att roa en publik som vet att roas.

För väl på plats gäller det att koppla loss säkerhetsbältet, släppa handbromsen, lossa livremmen och hasa ned hängslena. För här finns inga skrupler. Häng med och ha en kul kväll.

För det har man. ”Skrot, hopp och kärlek” är snabb till att locka till skratt. Ja, det är trams, sedvanligt underbälteshumor blixtsnabbt skjutet från höfterna. Annika Anderssons buttra brunett Rut Berglund levererar med sedvanlig tajming sina repliker med sylvass egg. Elak mot sin mamma Agnes Berglund (Jeanette Capocci), som inte är sen att ge igen.

Här är en av farsens dynamor med Jeanette Capocci som briljant som den pilska tanten, som definitivt inte har utseendet för sig. Men varför skulle det hindra någons lust…? Ruts son Affe Berglund är den ekonomiskt drabbade verkstadens allt i allo. Hunsad, vek, osäker och drömmande. En roll som ingen kan göra som Mikael Riesebeck.

Vi har hamnat i en halländskt rockabillyland i något slags tidlöst 50-tal. Det är oklar nostalgi och det är tid för förvecklingar när Rut Berglund ekonomiskt ska sätta företaget på fötter.

Förra året gjorde Pär Nymark och Annika Andersson ”Alla tiders Åsa-Nisse” (en föreställning som jag recenserade här). Uppsättningen kan mycket väl kan vara det bästa som gjorts på Vallarna. I år har regissör Pär Nymark fått sällskap av Mikael Riesebeck i manusförfattande. En sann utmaning, med andra ord.

I snillrikhet når ”Skrot, hopp och kärlek” inte upp till förra årets succé. Manuset sviktar emellanåt. Men med den här rutinerade ensemblen sätts det mesta i humoristisk brand. Och vilken ensemble!

Förutom de ovan nämnda, Claes Månsson som den lika långa som livsfarliga landsortsgangstern Slaktar-Lasse. Tvär, tjurig och med en missnöjd svordom i varje replik. Jojje Jönsson som den ettrige paragrafryttaren till skattmas, som råkar ut för den ena olyckan efter den andra (härlig slapstick) och som ju längre pjäsen pågår blir allt mer avklädd. Mathias Sundén som toffelhjälten Harry Svensson vars vackra gula Ford Anglia har behov av verkstadsvård. Karin Bergquist som hans stränga och chica hustru Bittan och Linnéa Lexfors (hämtad från Falkenbergsrevyn), som dottern Kakan, en flicka med skinn på näsan och romantik i blick och som väl på skroten/verkstaden får en fling med Affe.

Ja, ni hör. Allt är i sedvanlig oordning, allt kaos ökar och i ett väl balanserat tempo med spring i dörrar spinner storyn mot ett lyckligt slut. Det är ingen spoiler. Det är bara så det är för 27:e säsongen.

Vill man inte vill ha en tråkig sommar ska man söka sig till Vallarna. Man vet vad man får. Ibland bättre. Ibland mindre bra. Men alltid folkligt, festligt och mer än fnissigt.

”Skrot, hopp och kärlek”, Vallarna, Falkenberg. Premiär: 2 juli. Spelas till och med 13 augusti. Åker senare på turné mellan 29/9 och 2/12. Denna föreställning sågs 19/7.

Regi: Pär Nymark.

Manus: Mikael Riesebeck, Pär Nymark. Regi: Pär Nymark.

Peruk/mask: Tiina Bengtson.

Kostym: Marianne Lunderquist.

Scenografi: Arduino Punzo och Fredrik Dillberg.

Med: Mikael Riesebeck, Annika Andersson, Jeanette Capocci, Claes Månsson (som under turnén ersätts av Bertram Heribertsson) , Jojje Jönsson, Karin Bergqvist, Linnéa Lexfors och Mathias Sundén.