Dur för St Louis Blues

IMG_5630

De var nere på botten. Krisade hela hösten, slet över jul och nyår för en form som inte ville infinna sig. 7 januari kom Jordan Binnington från ingenstans och blev den matchvinnande målvakten, rookien i NHL med en osannolik karriär som kunde fortsatt någonstans i hockeyns bakgård. Där och då vände det för Missourielaget, som funnits i NHL sedan 1967 utan att ha lyckats knipa en titel, men som tidigare spelat en Stanley Cup-final. Då 1970 stod laget egentligen utan chans mot Boston. Den här gången, mot samma lag i striden om Stanley Cup, kom matchserien att bli betydligt jämnare.

För St Louis Blues lyckades inte bara mirakulöst vända formen från att ligga sist till att knipa en slutspelsplats och därifrån ta sig hela vägen till en final. Där blev bortamatcherna det vinnande konceptet för båda lagen. Så när den sjunde och avgörande matchen skulle avgöras i TD Garden i Boston var det alltså allt tryck på Boston och en känsla för St Louise Blues att spela utan press  – hur man nu kan göra det under rådande omständigheter.

Men det skulle vara Boston som tog tag i taktpinnen. Inledningsvis radade laget upp chanser mot ett tillbakapressat bortalag. Men Jordan Binnington, som inte riktigt hade skärpan uppe senast, visade tidigt att hans bländande spel sedan januari inte var en slump utan resultatet av ett hårt arbete. Samtidigt ska det sägas, Boston såg trött ut och förlorade energi för varje missad chans. Det var ett lag utan bränsle, utan den tändande gnistan, där istället St Louise Blues spelade med, ja, faktiskt, äcklig disciplin. Ett försvarspel som inte mankerade en enda gång och där Binnington blev den där avgörande, räddande faktorn som Bostonkeepern Tuukka Rask inte blev.

IMG_5626

2–0 i första, 0–0 i andra och 2–1 i sista, där Bostons reducering kom sent och egentligen bara var en sista dödsryckning. Efter 52 år i NHL kom så det finaste priset. Alexander Steen, 35 år med 13 säsonger i NHL var den svensk som spelat längst utan att vinna, har nu fått äran att lyfta den prestigefulla pokalen. Det gjorde han tillsammans med sina svenska kollegor Oskar Sundqvist och Carl Gunnarsson efter en match som inte var vacker, som mest liknade två trötta boxare som emellanåt blixtrade till med några snygga slagserier, men där St Louis Blues var mest effektivt och vann, om inte på knockout, övertygande på poäng. Eller 4–3 i matcher, om man så vill. Det räckte.

2 kommentarer

  1. Kjell Selander · juni 13, 2019

    Tack för bra referat.

    Gilla

Lämna en kommentar